Mellan Värmland och Vansinne

In your Neighborhood

2010-01-15T12:44:00.004Z

Saker som hänt i mitt raffiga liv under veckan:

Startat en modeblogg. Under stark koffeinpåverkan fick jag för mig att jag skulle vara en eminent modebloggare, allt för att få anställning på min favorittidning Fagersta Posten.

Min modekarriär har varit en spännande resa (hm, endagstripp) med med både höjder och dalar, men nu återgår jag till att jaga höns och pilla mig i naveln som tidigare.
Detta på grund av att jag tror att jag helt enkelt är allergisk mot skrifter gällande mode? Jag drabbades genast av extrema kväljningar vid skrivandet, som inte upphörde förrän bloggen lades ned vilket tyder på påtaglig överkänslighet.

I fredags. Kastade mig som vanligt in fem i nio och högg tag i ett ägg som skramlade i korgen, men var för trött för att komma ihåg att äta det.
På något sätt hamnade ägget i jackfickan. I den jacka jag låg på hela Musikorienteringen...

I lördags. Efter att ha lyssnat på en saxofon som lät som en elefant (exprimentell skit) träffade vi på Lars Winnerbäck och keyboardisten i Hellacopters i en bar. Blev lite nervös, pratade om det första som poppade upp.Samtalsämnet blev svett.

Those where the days

2009-12-21T23:15:00.007Z

Jag och mina småsystrar

2009-12-21T10:47:00.006Z

Okej, det här med oordning kanske suger ibland, men fördelen är att man blir asglad när saker dyker upp igen
Typ 6000 kr från Studenten som jag glömt bort att jag tappat bort!!!
Jag blev så glad att jag till och med slängde 5 säckar med kläder! (Jag kommer att klimathotas till döds. )

Man hittar när man flyttstädar.
Eller när man ska bygga hönshus. Men jag och hönsen har en hel del otalt med varandra sen förra gången vi skulle umgås på tu man hand.

Det blir en ganska trist relation försöker jag förklara för dem, men har till skillnad från min mor inte läst 40 poäng Hönspedagogik eller vad f-n man nu läser för att kommunicera dem.

Jag släpper då aldrig ut dem igen, det är ett som är säkert!

2009-12-20T10:30:00.006Z

Jul, Jul strålande Jul. Eller?

Mindre smarta saker jag gjort denna veckan:

Bokat Luciatåg 2 mil bort, man måste färdas på en rackarrns hal och förjävlig skogsväg, ett kraftprov för vem som helst att ta sig fram med skolans minst sagt opålitliga minibuss. I samma stund vi kommer fram inser jag att jag packat allt utom Lucialinnet.

Julpysslat. Ungefär en gång om året drabbas jag av en obotlig kreativitetshets. Julkort ska målas. papper ska klippas, stjärnor ska limmas. I år var papperslimmet slut... Mitt i all julhets råkar jag av misstag limma fast mina strumpbyxor i ena låret, med superlim. Kan ju säga att julefriden var ett minne blott.

Insett att jag lämnat min slalomutrustning hemma i mina föräldrars (van)vård. Nu har jag inte längre några stavar. Dom har mamma nämligen glömt någonstans i snön. Hon har använt dem till att jaga kor.

Nästa år ska f-n bli ordning framför allt, och tänka efter före. Nu ska jag gå och gömma resten av mina saker så att inte mamma hackar mandel med min mikrofon eller vattnar julgranen med Baccardi Lemon.

Frisören Kikki

2009-11-19T17:22:00.003Z

Skinnsberg är då verkligen inte stort. Sveriges minsta kommun om man ska vara petnoga, fler älgar än människor, och framför allt; det är inte så noga vem man ringer till.

Ungefär som idag när jag fick ett telefonsamtal från en kvinna som jag varit i kontakt med i samband med Luciabokning vid Smedjan i Karmansbo. Kontaktpersonen för denna bokning driver tydligen även en egen frisersalong med namnet Kikki's Hårvård.

-Hej! Det här är Marianne från Kikki's Hårvård.
-Hejsan! (Jag knycklar ihop hela ansiktet i tron om att hon ska avboka en av våra totalt två spelningar)
-Jo du! Visst går det en Daniel där på folkhögskolan?
-Öh? Ja, det gör det. Du menar han långa blonda? ( Lätt förvirring, jag tror att hon vill ha en ensam gitarrist istället för Luciatåget)
-Ja, precis han! Jo du förstår han har klipptid här hos mig klockan 3 och jag undrar om du skulle kunna fråga honom om han kan komma en kvart tidigare, jag ska iväg på ett möte?
-Va? Jaha, vill du att jag ska ringa honom nu eller?
-Ja, det vore bra.
-Jaha ja okej... (Lite skeptisk, men fortfarande rädd för att hon ska avboka)
-Ja, så får han höra av sig till mig om det inte går! TacksåmycketHejHej! (Klick)

Så slängde hon på fort som sjutton, så det var bara att ringa till Daniel:

"Hej det är Lina. Jo du, din frisör ringde mig precis..."

2009-09-19T12:44:00.005+01:00

Det är roligt att gå på folkis. I lördags var det kulturnatt i Västerås, och förra helgen bjöd på en impulsiv Stockholmsvisit med många märkliga händelser i Sthlm Boogie-style.
Tokiga människor och slagverksensembler, sambatåg, tequila, hallonpaj och frigörande dans börjar plötsligt kännas helt vardagligt, i äkta Fånga-Dagen-anda.

Jag bor också på den enda plats i Sverige där man kan ha tre Kronan-cyklar olåsta under hittills två års tid utan att någon av dessa har blivit stulna.

Men bara för att stöldstatistiken må vara låg så betyder det inte att man går säker...

Fagersta Posten

Man vrålade med Pistol i Ludvika

Fagersta. Enligt Ludvikapolisen ska en pistolbeväpnad yngre man ha skrikit och hotat människor i centrala Ludvika sent i lördags natt. Mannen ska ha lämnad platsen i en bil registrerad i Fagersta.

Det är oklart om det var mannen själv som körde i bilen.
På länskrim i Fagersta känner polisen inte till händelsen.

Ättiksdoft spreds över hela stan

Fagersta. Många var de flanörer som på onsdagen rynkade på näsan när en stickande doft spred sig över Fagersta centrum.

För oroliga kan FP lugnt intyga att det enbart rörde sig om ogräsättika som lagts ut av parkförvaltningen på olika ställen i stan för att bekämpa ogräset.

(FP Ons 16/9 -2009)

2009-09-08T11:52:00.002+01:00

Fagersta Posten den 7/9

Förlorat

Du som stal...
min Brio Race på barnloppisen förra lördagen. Ring
070-67xxxx9.
Du är iakttagen.

2009-09-04T12:12:00.002+01:00

Nu ska jag passa på att åka hem till K-stad en sväng, för det kan nog vara så att Fagerstas nöjesutbud kommer att bli omöjligt att åka ifrån. Det här är en livad stad vill jag lova.

--------------------------------------------------------------------------------------

Notis från framsidan av FP:

Konserter i höstmörkret

Fagersta. Fredag guidar dig bland höstens alla konserter.
Mange Schmidt, Barbados och Nordman är några aktuella artister.

Sidorna 14 och 15

Dagens Nyhet

2009-08-31T12:55:00.000+01:00

Bredband fortfarande trasigt

SKINSKATTEBERG. Nu har det gått snart två månader sen åskan slog ut Kari Taipales telefon och bredband.
Telefonen har nyligen börjat fungera, men bredbandet är fortfarande stendött.
-Man kan ju inte annat än att skratta åt saken säger Kari Taipale.
-Det här är inte acceptabelt. Vi kommer att skicka ut en tekniker så snart som möjligt.
Kari är välkommen att höra av sig till kundtjänst för kompensation säger Karin Nordlund som är informationsansvarig på Telia.
27 dagar tog det, men nu fungerar hans telefon som den ska.

(Fagersta Posten 2009-08-23)

2009-08-28T17:43:00.000+01:00

Dagens Nyhet från Fagersta Posten!

Man stal över 8000 kronor på kafé

Fagersta. Mannen har stulit över 8000 kr i kassan på ett kafé i Arboga och snattat två flaskor martini och en flaska Rosita från Systembolaget. Tre gånger har han åkt fast för att ha varit påverkad av alkohol och narkotika.

Mannen som bor i Fagersta kommun anses vara så brottsbenägen att han suttit häktad under tiden han har varit åtalad.

HAN ERKÄNNER SAMTLIGA brott utom ett av snatterierna. Det gäller Rosita-flaskan som mannen på grund av en minneslucka varken kan förneka eller erkänna att han tagit.
Däremot har ett vittne sett honom lämna bolaget med flaskan.
Snatterierna inträffade i slutet på juni.

(...) (Fagersta Posten 2009-08-19)

Stulen papperskorg av glassmärket GB

2009-08-26T15:21:00.000+01:00

Det finns många saker som är roliga här i livet.
Fagersta Posten till exempel.
När jag inte spelar Lady Gaga på synten läser jag numera denna fantastiska tidskrift slaviskt varje morgon (eller tja, den kommer ju bara ut varannan dag).

Roligare journalistik får man leta efter, en av de bästa anledningarna till att bo i Skinnskatteberg.

Dagens Nyhet från Fagersta Posten:
---------------------------------------------------------------------------------
Inbrott på Shell

SKINNSKATTEBERG. En eller flera tjuvar krossade entrédörrens fönsterruta och bröt sig in på Shell i Skinnskatteberg.
Enligt ägaren saknas snus, godis och en papperskorg av glassmärket GB.
Inbrottet ska ha inträffat runt tvåtiden natten mot fredag. Inga personer är i dagsläget misstänkta. (Fagersta Posten 2009-08-17)

2009-08-25T15:26:00.000+01:00

Mindre smarta saker jag gjort igår.

*Haft eldworkshop och workshopat bort en liten tuss hår från mitt redan skraltiga hårutbud.
(Dock ganska oundvikligt då vi var 8 personer ihopbundna i ett rep som skulle göra upp eld med tändstål med sånt vi hittat i skogen, hämta vatten som skulle kokas från en bäck, göra en eldstaty samtidigt som det skulle skrivas en hejarramsa och bränna av ett rep.)

*Försökt vara trevlig mot mina internatgrannar.

-Åh! Vilket stort och fint rum du har! gastar jag lite imponerat.
-Ja, det är ju ett dubbelrum, så det är lite större. Inte så mycket dyrare heller faktiskt, svarar grannen artigt.
-Vad skönt. LEBENSRAUM är ju verkligen underskattat, höhö!
-Lebensraum?
-Eh ja alltså, ehm utrymme, eller ja space? mumlar jag lite stressat.
-Jaha, heter det lebensraum? frågar grannen undrande
-Ja, eller nja, egentligen kommer det ju från Nazityskland..Eh, tredje rikets slagord.. Men inte MITT slagord alltså! Jag tycker om trångt. Eller ja andra slagord har jag. Ju. Verkligen.
SKanogkollavidarelitenudufårhadetbra! gastar jag panikslaget och stolpar iväg --->
Jag är ungefär lika socialt tight som en Icapåse.

Social Poäng: 0

Eller:

Internatkompisar: Oj Lina, du har lite gult glittrigt ludd på kjolen där!
Jag: Ah, ingen fara. Det kommer nog från den lilla vätten som jag våldtog på vägen hit.

Social Poäng: - 1

*Tappat bort internatnyckeln nånstans på åkern med knähögt gräs.
Skulle bada i sjön. Jag och Elina skulle ta en liten genväg. Bra. Not.

Skriktjänsten

2009-08-25T15:21:00.000+01:00

2009-06-10

Mormor : Jag har gjort mig av med hemtjänsten! ( Med samma tonläge som hon skulle ha sagt "Jag har gjort mig av med katten")
Jag: Va? Men varför det?
Mormor: Jag gillar dom inte. Eller jo en, hon klippte mitt hår. Det blev fint.
Jag: Vad var det för fel på dom andra då?!
Mormor: (med mullrande röst): De bara skrek "Oooh, nu får vi lyfta lite på foten!!". Jättehögt skrek de, man blir ju alldeles rädd.

Mercy Mercy Me

2009-08-25T15:14:00.000+01:00

2009-03-06

Hur många Fantastiskt och Otroligt kan man egentligen få in i en folkisansökan?

Ganska många tydligen, har då aldrig skrivit något så cheesy i hela mitt liv, känner mig dessutom som en mytoman när jag rabblar massor av kurser jag har läst. De låter betydligt mer seriösa än vad de egentligen varit.

Funderar på att sända med en alternativ och mer brutalt uppriktig version för de som inte köper uttryck som "en fantastisk möjlighet att utveckla mitt intresse" och "vore otroligt roligt att få ägna ett år av mitt liv...."
Något i stil med:

- Hej jag heter Lina och jag är sur för att jag aldrig lärt mig sjunga, så nu vill jag göra det för att det inte ska vara så pinsamt att sjunga jamåduleva och sådant.

- Hej jag heter Lina och vill inte bli som min bittra mormor som bangade sångkarriären, snälla rädda mig från det finska vemodet

- Hej jag heter Lina, jag driver en egen sekt som säkert kommer intressera er Bibelstudie-linje. Jag kan ansvara för att ordna religiösa bluesbattles som trevlig skolaktivitet.

- Hej jag heter Lina och undrar om skolan kan tänka sig att göra ett undantag i sin anti-drogpolicy? Enligt min religion är nattvard ett måste, och jag hoppas att skolan bemöter religiös mångfald med respekt och förståelse.

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Igår på Ingesund frågade jag en Fånga Dagen-tjej som jobbade som frisör och hade skrivit en låt som hette "Brevet i Sanden" följande:

Om det kommer in någon extra snygg person på salongen, en oförskämt snygg människa, om hon ibland då föreslår en extra ful frisyr så att personen inte ska bli för snygg.
Sedan undrade jag också om hon klipper dryga människor snett i nacken och framförallt; om hon klippt en person så fult att hon själv blivit lite ledsen någon gång?!

Behöver jag säga att det var lite fel forum?

Livet på Landet

2009-08-25T14:53:00.000+01:00

2008-09-22
Huslighet var som sagt inte min grej. Men lantlighet då? Jag är trots allt uppväxt på landet, bland all skog och alla djuren.

Då mina föräldrar var bortresta bestämde jag mig för att bjuda in några av mina närmsta vänner till en trevlig kväll i lantlig miljö.

Mission no. 2:

Göra upp eld och ta hand om en reducerad del av gårdens djurhållning (dvs. hönsen)

Cyklar in på grusgången. Marscherar sedan rakt mot vedskjulet för att hämta brasved. Det ska ju vara varmt och trevligt med eld i den öppna spisen om man är ute på landet. I förbifarten bestämmer jag mig också för att släppa ut hönsen.
Det skulle jag inte ha gjort.

Efter att Malin och Emilia dykt upp i Emilias bil, och att jag näst intill rökförgiftat dem genom att glömma bort var spjället på spisjäveln sitter, kommer jag på en annan sak. Vi måste jaga in hönsen innan det blir kväll. Främst för att inte räven ska åka på någon fetmarelaterad sjukdom.
Ett litet problem. Hönsen är försvunna.
Hur jag än kacklar och kastar bröd så ger de sig inte till känna.
*Kan ju också nämna att gården är stor, och att hönsen är lite lätt utvecklingsstörda.

När vi letat i en kortare evighet hittar vi äntligen hönorna.
Jag pustar ut, ni förstår inte min mors vrede om det skulle visa sig att jag råkat tappa bort fågelkräken. Dock ett litet problem igen. De sitter högst upp i päronträdet.
Hur har de kommit upp dit? Och främst, hur f-n får man ner tio tuppar och hönor ur ett päronträd?!

* Först lockar man med lite bröd och kacklar lite trivsamt . Hönorna blänger.

* Sen hotar man lite om utegångsförbud och annat som de inte tycker om. Försöker kasta brödet på dem. Hönorna kacklar lite surt.

* Vi provar att skaka lite i grenarna och spela Children of Bodom. Hönorna bajsar.

* Vi når stadiet: Om jag nu vore en höna, vad skulle jag då göra?
Malin ger förslaget att vi ska ringa till Ebba och fråga, hon tänker ju ganska likt en höna ibland ---->
Ebba föreslår att vi ska klättra upp till hönorna och lyfta ner dem .
Lättare sagt än gjort.

Vi är alla nu lite rädda för hönorna, där de sitter och blänger hotfullt uppifrån trädet.
Malin kommer på idén att peta på hönorna med en kratta, som en hiss ungefär. En höna sätter sig på krattan. Hönan är jättetjock. Malin får mjölksyra i armen. Hönan hoppar av krattan och tillbaks upp i trädet.

Det hela är vansinnigt. Till slut blir jag asarg och står och skriker mitt hat till hönorna i päronträdet, och talar om för dem att verkligen gör skäl för uttrycket hönshjärna.
Detta medan djurrättsaktivisten till granne passerar med sin hund --> Vi kapitulerar och går in till det rökfyllda huset igen.

Klockan 7 på morgonen därpå, står hönsen och gapar på gräsmattan. DÅ är de hungriga, de jävlarna.

Lantlighetspoäng: 0,5

Huslighetstestet no 1

2009-08-23T20:37:00.000+01:00

Jag är inte huslig. Inte det minsta. Men det ska jag bli! skrek mitt sinne förra veckan.

Mission no. 1 :
Förvälla svamp = En katastrof.

Hade i god och klämkäck tro antagit min mammas erbjudande om att rensa en stor korg med kantareller, då detta (*enligt min mor) skulle vara den enklaste sak i världen.

Enda haken var tidspress. Svampen skulle vara rensad innan kvällens slut. Kan ju säga att jag inte bar det lyckligaste leendet på läpparna när jag klampade in i min lilla lägenhet strax efter 12 på natten, efter en minst sagt ansträngande dag på jobbet. Men men, är man galet huslig så är man. Svampen skulle rensas.
Det hela börjar ganska bra, bortsett från att jag får borsta svamparna med en gammal akvarellpensel då jag definitivt inte är ägare av några svamprensningsredskap. Det mesta renset (och svampen) hamnar visserligen på golvet då jag inte är så bra på att manövrera med kniv och pensel i högsta hugg. Efter x -antal svordomar och otrevliga uppvaknanden, då jag tenderar att somna i svamprenset hela tiden, har jag äntligen fått ihop en liten hög med gula fina kantareller. Jättefina. ---->

Dags för det slutgiltiga provet i huslighetstestet, själva förvällningen. Dock har jag hunnit glömma bort vad förvälla nu egentligen innebär. Men, inget stoppar en huslighetsgudinna. Inte en sådan med telefon iallafall.
Får via telefonkorrespondens hjälp av en kär vän som äger en kokbok. Känner mig mindre smart när receptet lyder:

"Lägg svampen i en kastrull, sätt på plattan. Tillsätt ev. salt. Låt koka 5 -10 min."

- Kan ju iallfall inte vara så svårt! tröstar jag mig själv med. Slänger ner en hög kantareller i den lilla kastrullen som jag genast sätter på plattan. Efter att ha varit så huslig känner jag mig välförtjänt av en kort paus... Och glömmer bort svampen.

Det luktar bränt och det krävs en våldsam insats för att rengöra den enda gryta som passar för ändamålet. Nu börjar tålamodet tryta.
Köket ser ut som ett h-vete, med svamp, jord, barr och löv överallt. Dock ett ljus i mörkret, det finns några små kantareller kvar som inte fick plats i första omgången.Lägger dessa i kastrullen och sätter mig för att vakta svampen noggrant. Efter en stund börjar även dessa bränna fast. Bestämmer mig för att svampen har förvällts klart, och att de översta iallafall verkar ätbara.

Hivar fram en plastpåse för att frysa in de små krakarna som överlevt spisplattan. Ett problem. Plattan är fortfarande på.Plastpåsen smälter samman på noll sekunder och de nyförvällda svamparna flyger ut på det minst sagt skitiga köksgolvet... Hela lägenheten luktar gift.
Går och lägger mig.

Huslighetspoäng: 0

Det är för att det ska se fint ut. Tror dom.

2009-08-23T20:09:00.000+01:00

Det finns vissa märkliga par som enbart syns till på söndagar.
Var de håller till annars är det ingen som vet.

Jag: Är ni klara med förrättstallrikarna? Varmrätten kommer strax (*American Smile*)

Gubben: Vad vill hon? Jag hör inte vad hon säger!
Tanten: Hon vill att du ska sluta äta, maten kommer snart!
Jag: Nejdå, absolut ingen fara. Du kan behålla tallriken om du vill. Varmrätten kan komma lite väl snabbt ibland.
Tanten: Ja, jag tycker också att han är himla störig när han ska hålla på och äta så förskräckligt långsamt!
Gubben: Va?Tanten: Ja, det är du faktiskt. Störig!

Jag håller på att smälla av gällande tantens uppfattning om att jag också tycker att hennes man är störig som äter så långsamt. Varmrätten bärs in.

Jag: Sådär! Två mediumstekta biffar med potatisgratäng. Smaklig måltid!
Tanten: Vänta nu! Vad är det här bruna kletet här på sidan?!
Jag: Ja, det är väl mest för dekoration.
Gubben: Vad innehåller den då?! Det är väl ändå inte sirap!
Jag: Ehum, nej det tror jag inte.
Tanten: Men Göran! Det är ju för att det ska se fint ut. Tror dom.

Min vän Solveig

2009-08-23T20:01:00.000+01:00

Jag har en kompis, hon heter Solveig. Min mamma (även känd som sektens urmoder) har varit kontaktperson till Solveig i snart 25 år. Det bästa med Solveig är att hon har så genomtänkta lösningar och kloka resonemang, hon lyckas ofta handskas med dessa mindre begåvade människor som tror att hon inte hänger med bara för att hon har diagnosen Autism/Downs syndrom.

Solveig brukar ha en ketchupfläck (ca 10 x 10 cm) på sitt matbord. Den brukar biträdena i hennes gruppbostad försöka ta bort, men det är lönlöst. Solveig gör en ny så fort den gamla försvinner. Varför ändra på ett vinnande koncept?
Gruppbostadsbiträdet köper en matta till Solveigs lägenhet och lägger in den i hallen. Solveig tycker att mattan är jätteful, så hon rullar ihop den och tänker slänga. Ganska naturligt när någon lägger in något anskrämligt i ens hem. Biträdet upptäcker detta och lägger iallafall tillbaka mattan. Solveig vägrar och rullar ihop mattan igen, biträdet rullar ut den etc. Detta pågår i någon vecka. Solveig tänker och tänker, hur ska hon bli av med det fula tygstycket? Tillslut finner hon en lösning, hon gör det värsta hon kan komma på, hon kissar på den = Solveig slipper mattan.

Det är inte alla som får prata med Solveig. Tycker hon inte om dig eller ser dig som okänd så svarar hon helt enkelt inte. Så om man får chansen att prata med Solveig så ska man vara stolt, även om man kanske får heta skittomten, som min far benämns i hennes vokabulär ( Man får ju skylla sig själv om man på röstbrevlådan säger "Vi är tyvärr inte hemma just nu, men om det gäller försäljningen av tomter kan ni ringa 070...." Hörs ju klart och tydligt: Om det gäller Tomten. *Har man dessutom massor av skägg så är ju detta definitivt befogat. )

Solveig är som en levande fat- detector. "Med baarn?!" brukar hon gasta om hon tycker sig se en bulle på magen på någon i sin närhet. Solveig själv bär upp sina 152 cm ypperligt och behöver inte fundera över sin egen kula, alla andra är ju med barn ändå. För mig och mamma var dock så inte fallet...

Hon är den enda som i januari vet vilken veckodag jag kommer att fylla år på (den 20 oktober), kan äta flest semlor på släktkalasen (ja, hon är med på dem också), och som ger mig pussel i present.

Jag känner heller ingen annan som kan avfärda folk som försöker prata med en om ointressanta saker med "VEM prater du med Nu?!!" alternativt argt "Å DU PRATER HÖNS!!" Hon är således även en av de få som blandar ihop min lillasyster med vår hund...

Hon är också en av dem som mötte upp mig redan på BB ( då min mamma för en gång skull faktiskt var gravid) och en av de första som gjort intryck i mitt liv.

Dimmiga dar

2009-08-23T19:57:00.000+01:00

Det var en rolig fredag. Sådana ska det bli fler av!

Dimmiga dar, det var bra dar
men vad fanns det att se klart?
Dimmiga dar, det där var fina dar
men jag såg aldrig riktigt var vi var.

(H.Hellström)

Ibland ska man tänka efter före...

2009-08-23T19:51:00.000+01:00

Mindre lyckade saker jag gjort denna veckan;

1, Varit på Step Up på Friskis, som till en början var frid och fröjd tills jag upptäcker att jag glömt träningsskorna. Bestämmer mig för att köra på i strumplästen, herregud indianerna var ju alltid barfota.
Käcka Christophe kör på med massa hopp och annat på den höga stepbrädan...
Efter ett tag börjar jag äntligen fatta hur man ska skutta runt och vifta med armarna. Känner mig som värsta fitnessgurun och tar ut svängarna rejält på den lilla gråa hoppklossen.

Mitt i ett hejdundrandes hopp halkar jag snett och brakar ner från brädan och trillar ihop och landar på magen, friskisledaren stannar upp och ser mycket förskräckt ut när jag ligger och vrålar på golvet.
Längst fram stod jag också.

2,
Nog för att jag flyttat in till stan, men vissa landsbygdsfasoner sitter fortfarande i.
Som exempelvis att tro att ingen kan se en (förutom korna) bara för att det är mörkt ute.
När man bor på första våningen mitt i stan är dock så inte fallet.

Hade som vanligt borstat tänderna, tänt läslampan och gjort i ordning för att gå och lägga mig, då jag också som vanligt ställer mig i sängen för att dra ner persiennerna. Ena persiennen fastnar.

Efter en halv minuts krångel åker den äntligen ner och jag kryper förnöjt ner med andra delen i Milleniumserien av Stieg Larsson.
Tyvärr har jag ytterväggar med samma tjocklek som bakplåtspapper, och hör en minut senare följande konversation då två inte allt för gamla förmodade grannar passerar under mitt sovrumsfönster.

SÅG du tjejen eller?!
Eeh, va vart?
Ja,men såg du tjejen?! I FÖNSTRET?
*Ohörbart mummel*
VA? Hur såg hon ut då? Hur såg hon ut?!

Kan ju säga att jag bytt mina underkläder mot nunnesärk varje gång jag ska dra ner persiennerna numera....

FN-poblem

2009-08-23T19:47:00.000+01:00

FN skickade ut en enkät över världen med den enkla frågan:

"Ge oss din ärliga åsikt om hur en lösning på bristen på mat i övriga världen skulle kunna se ut."

Men det hela misslyckades på grund av följande:

I Afrika visste man inte vad mat var.

I Östeuropa visste ingen vad ärliga betydde.

I Västeuropa visste ingen vad brist innebar.

I Kina kände ingen till begreppet åsikt.

I Mellanöstern visste ingen vad ordet lösning stod för.

Och i USA visste ingen vad begreppet övriga världen betydde.

Köttstycket

2009-08-23T19:41:00.000+01:00

2007-10-03
Igår var en dag av blandad karaktär. Jag, min kantor och min propagandaminister hade promenerat hem till min fortfarande ytterst spartanskt inredda boning för att tillaga en måltid av hög klass (Nachos).
Efter en stunds om och men, inser vi att jag ännu inte äger en stekpanna... Detta resulterar i viss frustration och vi får helt enkelt svälja stoltheten och knacka på hos grannen ovanför. En trevlig herre (misstänkt lik min samhällskunskapslärare) öppnar och lånar ut sin lilla stekpanna.

Lyckliga dansar jag och Sara ner för trapporna och hivar ner köttstycket i pannan. Det är en väldigt liten panna.. En väldigt, väldigt liten panna. Och ett väldigt stort massivt djupfryst köttstycke...

Med köttstycket i en påse tvingas jag och Sara vandra upp för de två trapporna igen för att höra om grannen dessutom har en micro , medan Linnea vaktar stekpannan.Först ser grannen Mycket skeptisk ut, men när han förstår att vi inte vill låna med micron ner till oss, utan bara värma upp köttfärsen, släpper han in oss.

Köttstycket tar god tid på sig att tina, och jag och propagandaministern får sitta och le krampaktiga leenden i en lång stund. När käften nästan låst sig av trevlighet plingar det äntligen till i micron, och ut plockas det nu ganska varma köttstycket som naturligtvis lämnar ett käckt blodspår efter sig.
Efter att ha rusat runt med hushållspapper för att avlägsna denna mindre trevliga kvarlämning, inser vi att vi inte heller har några tallrikar...

Några karameller mättare och tio minuter senare återvänder vi iallafall till min lägenhet med tre tallrikar och ett paket tinad köttfärs till den lånade stekpannan. Jag kanske ska erbjuda grannarna ett gratis hedersmedlemskap Linas Ord?

Barcelona

2009-08-23T19:33:00.000+01:00

2007-08-30

Barcelona är en rolig stad där man får allt från rosor, till skumma bladdekorerade muffins uppkastade på sin balkong.
Man kan också träffa franska hiphopare från Toulose eller leta upp första bästa fransman för att få Saïan Supa Crew-låtar framförda och dessutom översatta (vilket visserligen inte är lika överförtjusande).

Är man sugen på att dricka lite öl en sen kväll då mataffärerna har stängt är detta absolut inget problem, då det står herrar på samtliga gator i hela staden och gastar : SEXY BEER FOR YOU MY DEAR!!! ungefär hela tiden.
Även lättare droger erbjuds glatt till alla förbipasserande. Är man pepp på lite lättklädda damer kan man besöka the red light district, eller hamna där av misstag om man inte är sugen på att gå dit frivilligt.

Vill man ropa på sina vänner fyra våningar upp från gatan bör man inte göra detta klockan halv sju på morgonen eftersom man då ofta tenderar att få soppåsar och skor i huvudet av arga spanjorer.
Man bör heller inte investera i Räksoppa på påse när man besöker stadens SuperMarket, då detta faktiskt kan resultera i att det blir det sista man gör.

Man kan också bara ta det lugnt, ha Bob Marley- allsång med ett skönt gäng från Angola/Brasilien och lära dem att säga Jättechill, eller avnjuta en skön middag på någon av Barcelonas restauranger.
Man kan även shoppa i alla härliga småbutiker, bada i havet och besöka Sagrada Familia. Är man inte nöjd med detta kan man ägna dagen åt att äta underbar chokladglass eller hänga i sin snygga designade Rainbow-lägenhet.

Vill man glänsa med sina språkkunskaper är denna stad utmärkt , då man tveklöst kan briljera i bla Spanska, Tyska, Engelska, Franska, Finska och Ryska. Det spelar ingen roll om ens ordförråd inte sträcker sig längre än "Jag heter Lina, vad heter du?", "Spegel, Spegel på väggen där" eller "Jag gillar en datakonsult som heter Jörgen" alla blir jätteglada ändå. (Och dessutom rädda eftersom de tror att man förstår allt de säger över huvudet på en)

Tröttnar man på sin egen Svensson-identitet kan man syssla med olika former av samhällstjänst som Linnea, och ägna kvällarna åt att lura gambianer att man är en homosexuell ryska och diskutera HBT-frågan i många timmar.Vill man ägna tiden åt något mer träningsinriktat så finns ju även alternativet att dansa tills fötterna bokstavligen trillar av.

Detta är ungefär hälften av det man hinner med på sex dagar i en av Europas bästa städer.

Överraskningar

2009-08-23T19:30:00.000+01:00

2007-07-01

Ibland tror jag att jag är en sådan person som älskar överraskningar.
Det är jag inte.
Jag hatar överraskningar.

Min mormor <3

2009-08-23T19:27:00.000+01:00

Midsommar

2009-08-23T19:10:00.000+01:00

2007-06-22

Jao, idag är det ju midsommar. En idyllisk svensk högtid (och finsk hör jag lilla mormor tjoa i bakhuvudet) som det enligt äkta tradition självklart spöregnar på.
Jag och midsommarhögtiden är inte direkt ett vinnande koncept, inte de senaste åren iallafall, då jag fått en relativt märklig relation till detta firande.
När jag var liten var midsommar naturligtvis underbart då man dansade, sjöng och plockade blommor och var nöjd med det.Men de senaste åren har jag liksom tacklat av.
I år är jag jätteförkyld. För två år sedan hade jag en sådan extrem pollenallergiattack att jag helt enkelt somnade klockan sju av alla de starka pillren. Men inget toppar förra årets midsommarfirande.
-------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag och min kära kusin hade avnjutit en hejdundrandes midsommarmiddag som traditionen bjuder, och var strax efter nio-tiden på kvällen på väg in till staden för att fortsätta vårt firande med övriga vänner och bekanta.
Väl inne i staden möter vi upp två av mina barndomskamrater som hurtigt nog cyklat de 1,5 milen in till Karlstad Centrum. Jag och kusinen kliver upp på pakethållaren på varsin cykel, och vi börjar trampa iväg för att möta upp ytterligare några människor. Fram tills denna händelse är allt frid och fröjd.
Komplikationerna uppstår först då vi är på väg över Sundstabron och en polisbil kommer puttrandes.
Jag och Malin, snabbtänkta och kloka som vi är, inser kvickt att poliserna kommer att bli arga för att vi färdas två personer på en cykel.
Snabbt som aldrig förr, (så att vi nästan sladdar in i en papperskorg), hoppar vi av cykeln och börjar istället leda den brevid oss snällt och beskedligt.
Problemet är att andra halvan av vår lilla trupp som är längre fram, inte sett denna bil, så jag och Malin blir tvungna att ge ifrån oss ett varnande Loranga-vrål, så de ska slippa betala 600 kr i cykelböter.

Det som händer är att farbrorarna och tanten polisen snurreruntvänder på fläcken för att ta sig ett snack med min kusin, som oturligt nog just i denna stund öppnat den enda futtiga ölburk hon innehar.
Denna lilla burk ser naturligtvis farbror polis JÄTTEMYCKET, och hoppar ut ur bilen och börjar gorma, och inte nog med det, de ska göra en UNDERSÖKNING också...
De talar om hundratals gånger att kusinen inte är misstänkt för någonting, men att hon iallafall ska vara vittne i rätten. (Och tja, vi undrar fortfarande mot vad?)
Poliserna tycker i vilket fall som helst att det inte räcker med att hälla ut den enda lilla fisiga 3,5%, kolla våra alkoholbefriade handväskor, samt hålla med om det faktum att vi i övrigt fortfarande är spiknyktra.Så de ser till att ta personuppgifter, namn på syskon (??!) mm, och kusinen blir sur som en pissmyra. Dessutom ringer de kusinens föräldrar, och vi har aldrig varit lyckligare över ett Eurovoice-svar än just då.
Detta är dock tydligen till farbror polisernas stora bevikelse, så då börjar de självklart surt undra om det VERKLIGEN ÄR RÄTT NUMMER, vilket leder till att även jag blir lite småsur och intygar med full kraft att det absolut rätt nummer, för det vet jag minsann eftersom vi är släkt!

DÅ skriker farbrorarna polisen "AHA!" i kör likt Kling&Klang och ser mycket nöjda och finurliga ut; " Ni är Släkt?! Då är dom alltså hos dig?! Vad är ditt tellifonnummer då?!" (behöver jag uttrycka min dödsångest i denna stund?)Med sammanpressade läppar lyckas jag på ett snarlikt sätt som man sjunger lilla snigel med stängd mun, pressa fram mitt telefonnummer. Självklart tar historien heller inte slut här.

Polisen Petter ringer hem och presenterar sig ordentligt för min kära pappa, som efter ett antal snaps tror att det är min storebror Petter som ringer och skämtar en festlig kväll som denna,och driver därför vidare på ett klämkäckt vis i några minuter. Dock blir min älskade far lite konfunderad när den rolige polisen Petter efter ett tag vill tala med min faster...

När Polisen Petters riktiga identitet framkommer uppstår kalabalik, och min kusin måste bli hemkörd av de tre poliserna. Jag blir lite orolig eftersom hon just då, inte så konstigt, befinner sig i upplösningstillstånd, och jag kräver därför att få följa med.

Först tycker Kling&Klang att detta absolut inte går för sig, och skiker i princip "KÖÖR!!KÖÖÖR!!", men då använder kusinen sig av sin utmärkta allmänbildning och upplyser herrarna om att de är skyldiga enligt svensk lag att köra hem den som vill bli hemkörd...

Så under en minst sagt sur och otrevlig färd hem till Lindrågen återvänder vi en timme efter att vi entrat staden..
När vi kommer fram står halva släkten på gårdsplanen med förskräckt och chockad uppsyn, när den lilla polisbilen (med länspolischefen i, fick vi veta senare) rullar in och vi kliver ut med tre(!!!) polistjänstemän i släptåg...

Hysch

2009-08-23T19:07:00.000+01:00

2007-04-26
Det finns inget mer störande än människor som ska hålla på och hyscha. Antingen säger man till någon att vara tyst, alternativt kniper själv. Man hyschar inte obemärkt för att sedan avslöja sig med en prussiluskan-min. Och en hyschkör trodde jag också definitivt var förpassat sen dagis, men icke sa nicke. Man slutar aldrig att förvånas.

Ofrivilligt tystnadslöfte

2009-08-23T19:01:00.000+01:00

Denna helg har varit ganska otrevlig, eftersom jag blivit berövad min yttrandefrihet. Jag är så otroligt hes att jag stundvis tappat talförmågan, och måttligt trevliga paralleller till talande mjukdjur som Skurt och Anki Anka har förekommit. Nivån och hastighet på aktiviteter denna helg kan väl därför ungefär överensstämma med aktivitetsplaneringen för ålderdomshemmet Gullevivan, och enbart några få utvalda har jag vågat sig hit eftersom jag helt ofrivilligt blivit socialt handikappad.
På grund av detta har jag, i äkta 50+-style, suttit framför Public Service hemsida och sett den omstridda intervjun med Laleh (som jag tyckte var ganska trevlig i min heshet, någon mer som inte sa något sammanhängande) och den fruktansvärda dokumentären om Fallet Louise. Sådan total missär, de som inte sett den borde se den trots att man mår fördjävligt efteråt.

Har också återupptäckt det lite småtramsiga sällskapsspelet "Vänner och Fiender" med två närstående kamrater från tidernas begynnelse, vilket var ganska roligt eftersom alla blev lite småförbaskade under spelets gång och undrade hur de andra kunde vara så dumma i huvet och svarade fel hela tiden. (Spelet går ut på att se hur väl man känner sig själv och andra.)

Nu ska jag göra en annan rolig grej, ta i tu med min skattedeklaration. Känner redan nu på mig att något kommer att bli fel och att mina pengar hamnar i en pappersförstörare i Hälsinglnd.

Skidåkning

2009-08-23T18:50:00.000+01:00

2007-02-28. På lördag ska jag ge mig ut i Branäs skidbackar tillsammans med min lilla syster (som jag givetvis lurat med för att jag tror mig vara något bättre på det här med skidåkning än vad hon är).
Det här med att behärska ett par skidor är ju inte det lättaste jag gett mig på, speciellt inte att få dem att svänga åt samma håll ungefär samtidigt. Istället störtar jag ner med skidorna flaxandes vid sidorna och med ett vansinnesuttryck som förmodligen upplevs som ganska skrämmande av de andra skidåkarna. Problemet med min skidteknik är just det att man antingen måste åka vrålfort och utsätta sina medmänniskor för onödig skräck och fara, eller puttra fram som Skalmans gammelmorfar och liksom inte hinna åka mer än barnbacken innan snön är borta och det har hunnit bli april. För att lösa detta har jag börjat byta åkstil stup i kvarten, så att det blir SnabbtSaaaaaktaSnabbtSaaaakta, vilket gör att man ser ganska tokrolig ut, det är också utav den fåfänga anledningen som jag vägrar joina evenemang som ex, ÄG:s egna skidresor.

Simhopp

2009-08-23T18:47:00.000+01:00

2007-02-02.
Idag är det fredag, alltså innebär det idrott som idag innebar simhopp! Ve och fasa, jag som nätt och jämt kan hoppa jämfota med mina sprattelben gjorde förstås det enda raka, glömde badkläderna... Jag menar det är ju ingen idé att gå dit, ge sig upp 3 meter upp i luften för att sedan trilla ner som en strandad valross. När jag hoppar simhopp är jag nämnligen snarlikt påminnande om någon form av tjockt sjödjur, och skulle lätt kunna misstagas för att vara en valross.
Har jag dessutom riktigt otur passerar säkert en Greenpeace-aktivist just som jag gör mitt hopp, och jag får ägna halva dagen åt att upprepa ; "Men snälla Greenpeace-aktivisten! Jag Är ingen döende knubbsäl, jag bara försökte hoppa lite simhopp".
Summan av kardemumman är alltså att simhopp inte är en bra idé.
(Dessutom håller jag med min utomordentliga faster som avslutade varje tal som hon höll som elevrådsordföranden ;"Dessutom anser jag att sport har en fördummande inverkan på mänskligheten")
Dagen har i övrigt varit ganska seg, speciellt med tanke på en försvunnen Ipod som gjorde dagen ungefär skitdålig. Dessutom har ordet "Skynda"använts i onödigt stor bemärkelse denna dag och jag, liksom Skalman och Sara Persson, tycker att detta ord är det fulaste ord som finns (Tillsammans med Derivatan).

Vad är nu detta?

2009-08-23T18:40:00.000+01:00

2007-01-30. Hm, troligen en kombination av feberhallucinationer, lättare motgångar (självklart i klass med dagens I-landsproblem), skolångest samt D-vitaminbrist. Det är allt bra skumt det där med feber, vad mycket konstigt man får för sig. Jag var exempelvis säker på efter två dygns feberyra att jag var väldigt religiös och att jag dessutom skulle tänka över allt jag sagt i hela mitt liv.
När jag funderat vidare lite på det där kom jag fram till att om jag skulle hinna tänka över allt jag hävt ur mig i 17 år, (i mitt fall inte allt för lite) på ca 2 år skulle det innebära att jag är tvungen att tänka ca 8 ½ gånger så fort som jag pratar, vilket blir ungefär ljusets hastighet = jag kan isåfall, mentalt sett, resa i tiden.
(Sen började jag försöka räkna ut Derivatan, som för de som inte vet är det Fulaste ord som finns)
Den här typen av dumheter som min kropp drabbas av när jag får feber, kan direkt härledas till ett annat otäckt inslag i mitt liv, NVSP. Denna så kallade gymnasielinje är ungefär synonymt med helvetet på jorden, och gjordes förmodligen från början för människor med ett abnormt intresse för självtortyr. Varför jag ens tänkte tanken att ge mig in på detta från början kan enbart förklaras med otrolig brist på självinsikt samt en listig Gargamel förklädd till en liten äppelkindad syokonsulent. (Lita Aldrig på vad en syokonsulent säger, de försöker bara lura dig till att göra fel val hela tiden).
Inte nog med att det är hemskt och dessutom Pinsamt att gå ett specialutformat NV-program, det inkluderar även vissa personlighetsförändringar och psykiska men. Ett av de vanligaste symptomen brukar vara kraftigt försämrad humor, som ofta ger sig till känna genom hysteriska nervösa fnissanfall åt exempelvis "negativ derivata i obalans" (det där kusliga ordet igen *GollumGollum*) eller andra så kallade "humoristiska" konversationer om polynom och fjärdegradekvationer. Som ni kanske redan förstår skriver jag självfallet detta bara för att vara mallig över att jag kan dessa svåra ord, en annan kritisk del i insjukningsprocessen.
Naturligtvis söker jag också efter ett vaccin mot denna svåra åkomma, och försöker därför på så vis ibland dra några mildare lite krystade skämt om dessa saker för att mitt huvud att vänja sig, och på så vis bli resistent mot den fruktade Naturprograms-komiken.
Hur stor skada NVSP kommer att hinna göra på en hel generation från början bra människor återstår att se.De som Överlever får se...